Katten har vandrat vid människans sida i tusentals år, ända från det gamla Egypten till dagens hem. Framför allt har den varit en på samma gång gåtfull och nära följeslagare – en jägare, en väktare och en vän. I dagens Finland tryggas kattens ställning i lag: bestämmelserna om djurens välfärd förpliktigar till att sörja för till exempel dess utfodring, skötsel och artspecifika behov. Det visar att katten ses som en kännande varelse vars välbefinnande är viktigt för oss alla. Till kattens välbefinnande hör möjligheten att utöva sitt artspecifika beteende, såsom att spana på omgivningen, jaga och ofta även att få sällskap av artfränder.
 

Katten har också lämnat sina tassavtryck i vårt språk. Det är ingen slump att vi talar om att "lyfta katten på bordet", utropar "det var som katten!" eller påminner om att "när katten är borta dansar råttorna på bordet". Uttrycken beskriver väl kattens karaktär – nyfiken och självständig.
 

Kattens historia är alltså mer än bara historia: den är en del av vår kultur, vår lagstiftning och vårt vardagliga språk.