Katten (Felis catus, det vill säga tamkatten) definieras i främmande arter-förteckningen som ett sällskaps- och hobbydjur på samma sätt som hunden och illern, och begreppet främmande art borde därför inte tillämpas på katten. Hunden eller illern, som i likhet med katten klassificeras som sällskaps- och hobbydjur, finns inte med i registret över främmande arter. Katten borde också tas bort från registret vieraslajit.fi.
 

Att definiera katten som en främmande art är problematiskt på många sätt. Katten har en lång historia som människans följeslagare och får inte samma rena status som sällskaps- och hobbydjur som till exempel hunden om den samtidigt klassificeras som en främmande art. Katten är inget vilt djur och kan inte jämställas med andra främmande arter. Med en främmande art avses i grunden en art som har spridits av människan, antingen av misstag eller avsiktligt. En främmande art har anpassat sig till sin nya miljö och integrerats i ekosystemet. Katten klarar sig i praktiken inte utan människans medverkan. Även poplationskatter, det vill säga så kallade förvildade katter, föds och överlever ofta med hjälp av människor. I Finland har man såvitt man vet aldrig ens påträffat vildkatter, vilket innebär att tamkatten inte kan korsa sig med en vild kattpopulation.
 

I sin nuvarande form definieras en förvildad katt, som skaffar all sin föda i naturen, som en skadlig främmande art. Katten är dock, oavsett sin bakgrund, samma Felis catus och tamkatt, och bör inte under några omständigheter definieras som en skadlig främmande art. Jaktlagen erkänner endast den förvildade katten, och enligt lagen får en förvildad katt dödas. Det är svårt att skilja en tamkatt från en förvildad katt i en fälla eller i naturen, vilket gör klassificeringen som främmande art tveksam i praktiken. Många tamkatter drabbas av panik i en fälla eller är rädda för okända människor. Risken är att en tamkatt blir dödad på grund av en felaktig tolkning.
 

Att klassificera katten som en främmande art skapar också problem när det gäller inställningen till katter. Om katten betraktas som en främmande art som i värsta fall "inte får släppas ut i naturen", vrids debatten bevisligen lätt mot mål om utegångsförbud för katter och längre bort från vår syn på andra djurs, såsom hundars, naturliga behov av utevistelse. Det var just efter en sådan tveksam offentlig debatt som Karin Cederlöf, jurist vid Jord- och skogsbruksministeriet, tog ställning för att en katts utevistelse inte kan anses vara att "släppa ut den i naturen", eftersom utgångspunkten är att katten återvänder hem.
 

När man talar om katten som en främmande art lyfts ofta även termen "främmande rovdjur" fram, eller påståendet att katten är en skicklig jägare som dödar stora mängder fåglar och andra bytesdjur. Katten ingår dock inte i den nationella klassificeringen av främmande rovdjur, till skillnad från mårdhunden och minken. Katten är ett sällskaps- och hobbydjur.
 

Forskningsdata om kattens jagande hämtas ofta från utlandet, där forskningsmiljön kan ha haft ett helt annat ekosystem och klimat än i Finland. Kissojen oikeudet ry har samlat in statistik över jagande från över 100 fritt strövande katter, och i ljuset av förhandsuppgifterna kan det konstateras att tidigare uppskattningar av katters bytesmängder är radikalt överdrivna. Majoriteten av katter med ett hem jagar inte alls, eller så jagar de ytterst lite. Katten jagar huvudsakligen gnagare, såsom möss och sorkar.